Goddag kära läsare. Hoppas att sommaren har varit god för er alla. Här är väl allt som vanligt..  =)

Idag har det varit en lite ovanlig dag här som jag gärna vill dela med mig av som handlar lite om en tid för länge sen.

När jag var ca 11 år gammal så gick jag i 5 eller 6 an på Bofinkenskolan i Klippan och trots jag inte har så många minnen från den tiden så minns jag två lärare, Stina och Ann. Dessa fina människor gjorde ett intryck som man 30 år senare minns och ser tillbaka med lite ljusare minnen vilket var lite ovanligare än de sämre som man fick utstå men det är historia.

Stina och Ann var då två lärare som vi hade på mellanstadiet och dessa såg att vi inte hade det så bra och valde då att engagera sig lite extra för att förgylla vår tråkiga tillvaro lite mer genom vara ett extra stöd och som genom välgörenhets organisation ge oss något som förgyllde vår tillvaro lite mer än vanligt.

Dessa goda själar har alltid varit en av få goda minnen från den tiden som jag faktiskt kommer ihåg. Vi flyttade till Ängelholm strax efter och förlorade kontakten och tiden bara försvann.

Idag när jag kom hem så stod det en äldre dam vid min uppfart och när jag hade parkerat så kom hon fram och frågade om jag kände igen henne och det gjorde jag inte tyvärr. Då tog hon fram en uppsats som jag hade skrivit till just Stina och Ann som tack och då visade sig att det var Ann som stod där. Efter så många år så hittade hon min uppsats och beslöt sig för att hitta mig, hon hade letat upp mig på birthday.se och stod nu på min uppfart.

Hela upplevelsen var lika fint av henne som jag mindes henne till att vara. Efter 30 år är hon fortfarande en underbar själ som har säkert har förgyllt många genom att bara vara den hon är. Det är en karaktär som jag hoppas att så många som möjligt kommer tänka om mig. Och om nu jag lyckas med just de så är det tack vare personer som Ann.

Tack för besöket och tack för jag fick träffa din fina familj. Och för att avsluta denna fina blogg så vill jag med hela hjärtat säga

Tack Ann för att du är du!

Och hoppas nu att det inte går 30 år till innan vi träffas igen.

Mvh en lite tjockare och tunnhårigare Sandor.. =)