För lååång tid sedan föddes jag i ett land, ett land som idag är nästan bara ett minne blott. Jag föddes i en stad i nord västra Ungern som heter Györ. Mina föräldrarna heter Sandor och Maria, i Ungern döper man sitt första barn efter föräldrarna, varav namnet Sandor.
Vi bodde i ett slitet hus med skotthål i sen krigen och jag minns även namnet på skolan jag gick till andra klass, skolan hette Tulpanskolan.
Jag minns att jag tillbringade mina helger hos min farmor som bodde på landet, hon hade varken rinnande vatten eller toalett och minns att vi fick hämta vatten i brunnen och hon följde med ut och jagade bort spindlarna i deras utedass. Många trevliga minnen har man från detta ställe.
Jag har två bröder och en av dem heter Micke och är ett år yngre än jag och den andre heter Zoltan och han är 11 år yngre och föddes i Sverige. Zoltan pratar vi om en annan dag. Micke och jag var som alla andra busiga barn med ganska stränga föräldrar vars allmänna barnuppfostran var mer handson så att säga men jag är säker på att det liksom så saker och ting sköttes 35 år sedan i en ganska fattig del av Europa.
En dag 1989 så hade mina föräldrar införskaffat en röd lada (bil) och vi lämnade allt vi kände till och begav oss iväg. Jag minns att vi absolut inte fick berätta för någon att vi skulle åka, en dag var vi bara borta. Vi barn förstod inte varför och vad som höll på hända men tyckte nog att det var spännande med en sån roadtrip.
I vilket fall som så hamnade vi efter ca två dagar i Vejbystrand på flyktingförläggningen KVS där vi tillbringade vårt första år i Sverige. För oss barn var allt detta ett stort äventyr och vi hade absolut inga problem att anpassa oss med nytt språk och allt.
Jag tror att det är väldigt få som förstår vad det innebär att lämna allt med inget annat än hopp att man kommer få det bättre.
Fram till att jag hamnade på foster hem så flyttades vi runt i Sverige och har bott i Figeholm, Habo, Klippan och sist åter tillbaka i Ängelholm.
Av diverse anledingar som gjorde att jag hamnade på fosterhem tänker jag inte gå in på och har av samma anledning inte mycket överse för mina biologiska föräldrar och som ni kan förstå så det där med blod är tjockare än vatten tramset köper jag inte alls och VET att det är de personerna som finns där för en som är familj.
Med det sagt så har mina föräldrar Sandor och Maria gjort något som är förmodligen det bästa som har hänt mig, förutom att de gjorde mig så klart och det är att de en dag för 31 år sedan samlade mod, packade in sina två barn 8 och 9 år gamla och lämnade ALLT för att vi alla skulle få ett bättre liv. Det är för deras mod och handlingskraft som ledde till att jag/vi faktiskt är här i Sverige idag. Jag kan omöjligt så länge jag lever kunna vara så tacksam som för det. Om Sandor läser detta så tack kära du. Jag skrev bara Sandor för Maria gick bort för många år sedan. Må hon vila ifred.
Trots allt så är självklart Zoltan och Micke mina bröder och trots att vi är uppväxta på olika håll har vi hållit kontakten. Mer om dessa härliga människor en annan dag.
RL-info
Jag är fortfarande förkyld men har börjat träna lite igen och en stor lycka och lite överaskning så har min blogg idag passerat 2000 visningar. =) =) =) =)
Vi avslutar dagens inlägg med att ge alla som på ett eller annat vis gjort att man är där man är idag ett stort tack.. Gilla gärna!!
OMS