Kategoriarkiv: Sandor

Kontaktannonsen

Goddagens kära läsare

Som jag har nämnt innan så anmälde jag mig till ett tv program när jag var 32 år gammal och blev utvald och var med i tv. Programmet hette Kontaktannonsen och gick på TV3 och gick ut på att fyra personer delade på ett 30 minuters avsnitt och så kunde man om man ville skriva till dessa personer.

Jag tvekade länge innan jag bestämde mig för att lägga ut det för det är ganska pinsamt men i slutänden så är det nog ändå en trevlig grej så jag väljer att blotta mig själv och visa detta för er.

Lite sorgsen att det inte har hänt mer i mitt liv sen dess men hoppas ändå ni ser detta som gullig grej. Det säger väldigt mycket om vad jag är för någon på ett sätt som jag vanligtvis inte visar.

OBS!
Även om jag inte hittat henne än så gäller inte annonsen längre så få inte några konstiga idéer.

OMS

Prolog

Inom kort så kommer jag lägga upp ett videoklipp då jag var med i ett program för ca 9 år sen alltså 2011. Programmet hette Kontaktannonsen och gick ut på att 4 personer delade på ett 30 mins program där folk efteråt kunde gå in på en hemsida och skicka mail.

Det var ca 5-6 personer som hörde av sig men ingen som jag var beredd att offra min bubbla för.

Nu undrar ni säkert vad jag menar, när man är själv bygger man upp en mur kring sig som blir högre och högre och man slutar med att man lever bakom alla dessa murar i en bubbla.
Min bubbla må vara korkad och jag önskar att jag inte hade den men nu är den här. Men vad som är viktigt att poängtera är att jag har själv skapat min bubbla och jag trivs med den. Hela mitt liv, alla mina handlingar och val i mitt liv har skapat min bubbla och jag gillar den, det är jag liksom.

Det är väldigt få gånger jag varit beredd på offra min bubbla för någon, högt gissat 4 gånger kanske.

Varför jag nämner detta är att jag i min Kontaktannons pratar om saker som berör just den delen av mitt liv och om man analyserar videon som jag självklart har gjort så leder det till några pinsamma fakta om mig.

Trots att jag egentligen skäms över videon så väljer jag visa det för er alla. Både väldigt pinsamt och gulligt.

Detta är tack vore min gode vän Anci har spelat in den på sin inspelningsbara box och lyckades nu äntligen få över den analoga videon till en dator, sen med lite hjälp av en ung smart kille lyckades vi klippa ihop det till något vettigt.

OMS

Klumpig gentleman

Idag har jag två spännande saker att berätta.

Det första är att jag bekräftat en fundamental regel när man handskas med maskiner. Det är en av de första sakerna man får lära sig som hantverkare. Och trots mitt dåliga omdöme idag så vet jag det. Finns inga ursäkter!

Man ska inte ha handskar på sig när man hanterar maskiner för risken att handsken fastnar på diverse olika sätt bidrar till att man skadar sig mycket mer än om du inte hade haft handskar. Jag visste detta. Nu vet jag säkert!

Denna brist på sunt förnuft och kunskap gjorde att jag nästan blev av med tre fingrar idag då handsken fastnade och drog min hand in i klingan.
Så det fick bli lite bandage, högläge och besök på akuten. Den fantastiska personalen på Laxen tejpade ihop mig då det var för slamsigt för att sys och gav mig stelkrampsspruta. Återbesök imorgon. Tack till Martin som körde mig. Det svarta har jag fått tejpa..

Och var inte oroliga det gick förvånansvärt bra, det kunde gått mycket värre och det gör inte jätte ont än men misstänker bultandet kommer tillta till natten. =(

Så kära läsare om ni inte har fått budskapet så är regeln:

Man ska inte ha handskar på sig när man hanterar maskiner!!!!!

Gentleman

Den andra spännande saken som jag vill berätta är lite trevligare. För att ni kära läsare ska förstå sammanhanget så ska jag berätta först att för många år sedan när jag bodde med min biologiska familj bodde i Habo ett år och under denna tid gick jag i skola som alla andra barn. Borde varit fjärde eller femte klass.

Idag när jag låg på britsen och höll på bli ihop tejpad kom in en tjej och frågade om jag möjligvis var den Sandor som bodde i Habo för många år sedan och då visade det sig att det var en klasskamrat från den klass jag gick i. Och hon mindes en blyg, väldigt artig kille som insisterade med öppna dörren för tjejerna. Tyvärr så mindes jag inte henne eller någon annan för den delen från den tiden.

Att hon kom ihåg mig gjorde mig självklart väldans glad och att hon dessutom kom ihåg min artighet gör mig extra glad då jag i hela mitt liv eftersträvat en karaktär som baseras på ridderlighet och gentlemans fasoner.  Och nu en bekräftelse på att jag redan i fjärde eller femte klass gjorde att människor kom ihåg mig just för den sakens skull. Att jag redan då eftersträvade att vara en gentleman.

Idag är det inte en karaktär man kan använda särskilt ofta för att beskriva folk.
Så med andra ord så anser jag mig vara en gentleman. En väldigt stolt sådan! =)

OMS

Grubblande realism

Kära läsare jag känner att jag brutit mot mina egna förväntningar och mål med mitt bloggande då jag har bestämt mig för att bloggandet ska vara ur en filosofiskt samt en så positiv synvinkel som möjligt och min sista blogg var inte så.

Några tankar om det.

Livet är inte svart och vitt tyvärr och tack och lov, samtidigt inte så enkelt, vilket vi alla vet och jag tror att det är ganska ytligt och fåfängt av mig att låtsas så. Alla inklusive jag har dåliga dagar och jag kommer inte alltid vara positiv.

Mitt mål är fortfarande självklart att jag ska fortsätta med min bloggande ur en positiv synvinkel men får helt enkelt acceptera att det finns en annan sida av myntet med. Det är så livet är liksom. =)

Vill man för medla något verkligt så ingår det med.

Jag har grubblat och grubblat över min förra blogg då jag insåg att en av grundstenarna i mitt budskap är samhörighet och varit i lite nedstämd över min självinsikt då jag insåg att jag saknar samhörighet. Jag har massor med samhörighet med vänner och fosterfamilj måste jag påpeka men ändå känt att något saknas liksom. En tomhet som växer.

Jag måste erkänna att jag känner att jag tog min självinsikt ganska hårt då jag kände en hopplöshet och tomhet men har nu av all grubblande bestämt mig för att det inte är så! Vad jag har kommit fram till att ja, jag saknar samhörighet till en egen familj men, jag har valt att ha det just så!

Fram tills nu alltså.
Som en del av mitt bloggande har jag verkligen börjat utforska en del av livet som jag har valt att ignorera under alla år men börjar nu sakta nu utforska och har nu kommit fram till något ganska fantastiskt!

Jag sitter här och är superglad över att jag gett bloggandet en chans och genom det börjat utforska nya saker som jag inte kunnat innan. Allt detta trots att man i stort sätt pratar med sig själv. Haha

Med andra ord kära läsare så har jag nog kommit fram till att jag börjar bli redo för en egen samhörighet. Jag har aldrig känt så direkt innan då mitt motto har varit ensam är stark. Och jag har verkligen hållit hårt på det mottot.

Ni tycker säkert att det låter fånigt och kanske självklart men det är inte så för alla, tänk på det!
Sen om jag lyckas är ju en helt annan aspekt. Jag på något vis känner att jag är typ 25 år efter vad folk i min ålder ska känna men vad gör man när man inte har haft tillgång till alla dessa aspekter ur livet innan!?

Vad gör man??
Jag vet vad svaret är och det är: som är var inte rädd för att pröva, våga ta chanser, tänk inte så mycket, försök mindre och så vidare. Bla bla bla mumbo jumbo trams….
Så låter det själv när man får råd av andra. Även om de har rätt så klart..

Sammanställning av mitt grubblande är då att jag av min ganska nyinförskaffade självinsikt insett att jag förmodligen kanske börjar bli redo för samhörighet. Ni som känner mig kanske inser magnituden av denna enorma självinsikt.. Facinerande!!!

Positivism..  here I come..  =)

OMS

Biologi

För lååång tid sedan föddes jag i ett land, ett land som idag är nästan bara ett minne blott. Jag föddes i en stad i nord västra Ungern som heter Györ. Mina föräldrarna heter Sandor och Maria, i Ungern döper man sitt första barn efter föräldrarna, varav namnet Sandor.

Vi bodde i ett slitet hus med skotthål i sen krigen och jag minns även namnet på skolan jag gick till andra klass, skolan hette Tulpanskolan.

Jag minns att jag tillbringade mina helger hos min farmor som bodde på landet, hon hade varken rinnande vatten eller toalett och minns att vi fick hämta vatten i brunnen och hon följde med ut och jagade bort spindlarna i deras utedass. Många trevliga minnen har man från detta ställe.

Jag har två bröder och en av dem heter Micke och är ett år yngre än jag och den andre heter Zoltan och han är 11 år yngre och föddes i Sverige. Zoltan pratar vi om en annan dag. Micke och jag var som alla andra busiga barn med ganska stränga föräldrar vars allmänna barnuppfostran var mer handson så att säga men jag är säker på att det liksom så saker och ting sköttes 35 år sedan i en ganska fattig del av Europa.

En dag 1989 så hade mina föräldrar införskaffat en röd lada (bil) och vi lämnade allt vi kände till och begav oss iväg. Jag minns att vi absolut inte fick berätta för någon att vi skulle åka, en dag var vi bara borta. Vi barn förstod inte varför och vad som höll på hända men tyckte nog att det var spännande med en sån roadtrip.

I vilket fall som så hamnade vi efter ca två dagar i Vejbystrand på flyktingförläggningen KVS där vi tillbringade vårt första år i Sverige. För oss barn var allt detta ett stort äventyr och vi hade absolut inga problem att anpassa oss med nytt språk och allt.

Jag tror att det är väldigt få som förstår vad det innebär att lämna allt med inget annat än hopp att man kommer få det bättre.

Fram till att jag hamnade på foster hem så flyttades vi runt i Sverige och har bott i Figeholm, Habo, Klippan och sist åter tillbaka i Ängelholm.

Av diverse anledingar som gjorde att jag hamnade på fosterhem tänker jag inte gå in på och har av samma anledning inte mycket överse för mina biologiska föräldrar och som ni kan förstå så det där med blod är tjockare än vatten tramset köper jag inte alls och VET att det är de personerna som finns där för en som är familj.

Med det sagt så har mina föräldrar Sandor och Maria gjort något som är förmodligen det bästa som har hänt mig, förutom att de gjorde mig så klart och det är att de en dag för 31 år sedan samlade mod, packade in sina två barn 8 och 9 år gamla och lämnade ALLT för att vi alla skulle få ett bättre liv. Det är för deras mod och handlingskraft som ledde till att jag/vi faktiskt är här i Sverige idag. Jag kan omöjligt så länge jag lever kunna vara så tacksam som för det. Om Sandor läser detta så tack kära du. Jag skrev bara Sandor för Maria gick bort för många år sedan. Må hon vila ifred.

Trots allt så är självklart Zoltan och Micke mina bröder och trots att vi är uppväxta på olika håll har vi hållit kontakten. Mer om dessa härliga människor en annan dag.

RL-info
Jag är fortfarande förkyld men har börjat träna lite igen och en stor lycka och lite överaskning så har min blogg idag passerat 2000 visningar.     =) =) =) =)

Vi avslutar dagens inlägg med att ge alla som på ett eller annat vis gjort att man är där man är idag ett stort tack.. Gilla gärna!!

OMS

2019

God fortsättning & gott nytt år.

År 2019 är ett år jag kommer minnas länge.
Det har hänt mycket detta år både positiva saker som jobbet på STC där jag träffat så mycket nya människor och växt som person rent psykiskt och känslomässigt talat då jag som fysiskt faktiskt har tappat 25 kg har 10-15kg kvar men det går framåt. För varje kg jag förlorar växer mitt självförtroende och jag mår självklar så mycket bättre än innan..

Bloggen har blivit en portal för positivet och ett budskap om gott här i mitt liv som jag också är lite stolt över. Om inget annat känns detta så i alla fall för mig.

Av årets få nackdelar är att jag fått psoriasis artrit men det känns ändå positivt att jag fått en diagnos och behandling för det.

I mellandagarna har jag varit dunder förkyld men har troget jobbat ändå, hoppas jag inte smittat allt för många då mina dagar har bara varit jobba och sova.

Idag har vi haft lite Happening på STC där vi har haft lite pass utöver det vanliga och det firades med disco lampor, Pommac, salta pinnar tävlingar och lotteri. Och finklädda var vi!

Kvällen tillbringades med Anci & Alvin där vi gick upp vars 5 kg av all mat och annat gött vi proppade i oss. Förkylningen har jag dock kvar och var för trött för att vara uppe till midnatt och avslutar detta fantastiska år med att skriva några rader till er.

Tack och stort kram till er alla som förgyllde mitt liv det lilla extra.

Med det sagt så önskar jag er alla ett Gott Nytt År så ser jag fram emot vad för nya äventyr som väntar oss alla 2020.

Vi ses och hörs snart..         OMS 2019

Sandor & Anne på STC

Några visdomsord på vägen:

Idag är den första dagen resten av ditt liv!

Det enda man kommer ångra är det man inte har gjort!

Så med andra ord.. Lev kära du lev..

Den inre nörden. (Inner geek)

God kväll.

Vanligvis sätter jag mig efter jobb vid datorn där jag startar en serie på tvn och så spelar jag spel samtidigt, lite multitasking även om vi män inte är kända för det. Fast ikväll så skriver jag istället men bli inte bortskämda för jag hade inte tänkt skriva varje dag.. =)

I förra inlägget så erkända jag för världen att jag var en trekkie vilket betyder att man gillar star trek. Detta skrämmer säkert många så därför så skriver jag lite om det.

Jag är övertygad att vi alla har en inre nörd i oss och för mig är det bland annat sci-fi, fantasy samt så är jag periodvis en gamer. Många tänker en vuxen man som spelar spel beter sig barnsligt och även jag delvis håller med så måste jag till mitt försvar säga att det finns en annan aspeckt av det hela.

Jag är själv, så jag har ”tid” och tycker att jag istället för att sitta bara i soffan och kolla på tv på detta viset sysselsätter hjärnan också. För mig har spelandet varit en sorts terapi då man den tiden man spelar inte grubblar på andra världsliga ting. Är man en grubblare så kan man ibland behöva hjälp med det.
Detta ersätter jag mer än gärna den dagen jag hittar någon att dela soffan med!

För mig är sci-fi och fantasy filmer ett välkommet avbrott i det verkliga livet, jag brukar säga att verklighet finns tillräckligt av i verkligheten. Har också läst att det har mycket med eget fanatsy att göra om man gillar overkliga saker som sci-fi och dyligt.

Och för er som fortfarande har bestämt er för att det är trams så ska ni veta att dagens sci-fi typ star trek tack vore sin populärhet kommer på något vis förverkligas. Trams säger säkert många av er men tänk så här. Dagens ungdommar som är då framtidens ingenjörer tar sin inspiration från populära sci-fi genre och kommer försöka lösa framtidens problem med hur saker och ting löstes i en futurestisk version av vad som kan komma. Jag tror tillochmed att man på ett eller annat vis försöker uppnå just det.

Sen är det väl självklart att vi inom snart tid inte kommer åka runt i rymdskepp men tanken är väl väldans intressant. Med ett öppet sinne är man mer mottaglig för vad nu framtiden har att erbjuda..

Jag är stolt över min inre nörd och jag vet att du också har en även om du inte är lika stolt över din som jag.=)

Detta kommer låta religiöst men det är bara ett orspråk!

Igår är historia, imorgon är ett mysterium, idag är en gåva.