Jag jobbar varje dag med tillgodose min törst för kunskap i de flesta former och jag har som jag har nämnt i min blogg funnit en brinnande nyfikenhet för det skrivna ordet och jag försöker på lite oerfarna sätt ge utlopp för detta via min blogg och jag ska idag ge mig på mitt första poem så var vänliga ha överseende med det.
Det är inte av ondo, det har inga krafter, det kräver inget, det utgör hälften av vår begränsade tid och ändå räds den av många. Det är obegripligt, det är fridfullt, det är lugnet definierat. Det sätter en sig själv i perspektiv då miljoner stjärnor avslöjar en oändlig existens för oss alla, för alltid.
Mörkret
Jag har alltid gillat mörkret och kan berätta för er att som styrman på de sju haven sitter man halva sina arbetspass i mörkret när man navigerar och en upplevelse som jag aldrig glömmer är när vi var ute på stilla havet flera veckor från allt och alla gick ut på däck en molnfri natt och beskådade stjärnhimmeln som sträckte sig från horisont till horisont. Shit pomfrit sicken upplevelse… =)
OMS