Hoppas allt är bra med er alla.. Min satikens förkylning har varit en tjatig följetång och ser fram emot att säga till er att jag äntligen är fri från skitet men tyvärr är vi fortfarande inte där. Jag är trött på vara trött och snuvig och börjar bli trött på att berätta det för er. Ska försöka bättra mig. Haha
Jag har på gymmet fått ett nytt schema med lite mindre timmar så jag kommer den närmaste tiden inte vara lika mycket på jobbet. Detta känns lite märkligt då jag sen oktober inte varit på gymmet på 6 dagar, alltså på ca 90 dagar så har jag 6 av dessa inte varit på gymmet. Att vara på jobbet så mycket var mitt val och det har varit en väldig givande tid..
Även om de färre timmarna inte var av val så kom den nya scheman kom ganska lämpligt då jag äntligen mår så pass bättre med min artrit att jag kan börja snickra lite igen och har fått 2-3 projekt som jag när jag inte är på gymmet kan arbeta med.
Ett badrum och en minirenovering av ett kök håller mig sysselsatt. Känns givande tycker jag att åter igen få utlopp för sin kreativitet vilket var en av anledningarna varför jag blev snickare också. Som sjöman får man inget utlopp för det.
Så de närmaste veckorna ska här snickras, receptineras (tror inte det är ett ord men det låter bra), tränas för kung och fosterland samt umgås med nära och kära så klart.
Sen hoppas jag på att ny vänskap ska utvecklas och leda till något positivt för oss båda. Mitt mål är att tillföra något gott i det stora hela. Det där med dela med sig utan att berätta för mycket i samma veva är klurigare än jag trodde.. Haha.. =)
Jag sitter här och kan inte riktigt bestämma mig om mitt sätt att skriva förbryllar folk på ett icke bra sätt eller om ni faktiskt förstår vad jag inte säger. Jag misstänker att ni inte förstår då jag testade denna teori på en av mina bästa vänner och hon fattade inget. Så om hon inte fattade så kommer ni troligvis inte heller göra det.. Attans bananer…
En annan dag så kommer jag kanske kunna berätta men i nuläget får ni försöka tänka som så att jag berättar saker för er som händer i mitt liv på ett sätt som inte nämner specifika personer eller upplevelser.
Detta av flera anledningar. Det ena är att jag i min blogg försöker berätta saker ur ett filosofiskt samt en positiv isch vinkel. Grunden till mitt bloggande ska vara positivism. Livet är självklart inte så enkelt men jag har valt att vara så positiv jag bara kan. Det andra är att allt som händer i mitt liv är inte för alla att veta, jag är inte så fåfäng att jag behöver dela med mig av precis allt.
Med det sagt så hoppas jag att jag inte skrämmer iväg er som tar sig tid för att läsa min blogg med min ärlighet och att ni dessutom ser mitt sätt att skriva som en liten pussel som med tiden kanske kan lösa.
OMS