Goddagens kära läsare det var ett tag sen. Jag har inte varit inspirerad på länge så därför har jag inte skrivit något, som jag skrev i början av mitt bloggande så vill jag inte sitta och skriva en massa bara för sakens skull för det hade ju inte gett varken er eller mig något.

Men med solen kommer våren och med våren kommer vårkänslor och med vårkänslor kommer inspiration. Lite i alla fall. =)

Vårkänslor är balsam för själen. Precis som blommorna så öppnar man sig och sträcker ut sig mot solen både fysiskt och psykiskt.

Idag har jag tapetserat hos en kund och är nu barnvakt till tre söta energiska töser och tack vore det möjligheten till att skriva lite. Tid hemma har jag massor men hemma har jag lite svårt att sätta mig koppla bort precis allt och göra en djupdykning i det inre och försöka sätta ord på saker, känslor, upplevelser och dylikt.

Nu lät jag kanske som en hemsk barnvakt men töserna sköter sig själva med kompisar och allt och de behövde någon som bara var här vilket jag är då ganska duktig på.

Uppdatering angående nyårslöfterna:

1. Gå ner i vikt! Började på 120kg väger idag 95kg. Mål 85 kg
2. Bygga upp kondition. Mål: Orka med de andra som intervall tränar på gymmet.
3. Bygga lite fansy pantsy muskler. Inte för jag behöver dessa men det ser bra ut!
4. Få rätt på min ekonomi. (Artrit och egenföretagare går inte bra ihop =( )
5. Träffa den rätta! Ingen press men jag har väntat i hela mitt liv på träffa henne: Haha
6. Resa. Nu när man inte reser i jobbet längre är det åter igen lockande med lite tropisk paradis.

• Vikten står still på 94,5 kg
• Konditionen har jag inte hunnit jobba upp mera sen jag slutade på STC
• Magen har blivit mindre men annars ingen större utveckling med fansy patsy musklera.
• Ekonomin går väl sådär.
• Hon verkar inte vara mottaglig..  Haha
• Resa..  Nja inte än

Så om jag har gjort framsteg eller inte är väl lite oklart men det har ju bara gått lite mer än 2 månader så där är gott om tid kvar att uträtta förbluffande framsteg detta fantastiska år!

Jag känner att jag vill skriva några rader om mina försök till att hitta den rätta. Eller mina misslyckanden rättare sagt. Detta är en av mina svagaste sidor och som jag skrivit innan så kan mina bekymmer upplevas barnsligt men tyvärr så är det så det är. Jag försöker beskriva och förmedla mina upplevelser.

OBS!
Jag skriver inte detta för att dömas, få självklara råd som var inte orolig där är någon för dig med och så vidare. Jag försöker inte prata illa om någon, eller dela ut dåligt samvete på någotvis till någon alls. Jag försöker formulerar en av livets mest upplevda upplevelse, något som alla någon gång eller många upplever i sitt liv.

Jo, säg att jag fann en attraktion för någon vilket bara det är väldigt sällsynt för mig, det är nog 7-8 år sen sist vilket då inte ledde till något heller. Och jag har sen dess liksom inte känt något behov att utforska mer.

För några månader sedan hände det igen! Alltså första gången på 7-8 år.  Jag upplevde attraktion för en tjej som jag träffat i olika sammanhang. Och jag börjar nu undra hur man beskriver attraktion? Det upplevs säkert olika för alla så det finns inga rätt eller fel svar men jag ska försöka sätta ord på vad jag kände.

Första känslan är att man blev glad när man såg personen, man blev lite nervös helt utan anledning och en nyfikenhet växte fram. Fjärilar i magen. =) Man vill springa fram till personen och lägga beslag på henne för att få möjligheten att lära känna henne. Ungefär vid denna tidpunkt kom min gentlemans, blyga sida fram vilket begränsade våra pratstunder till yrkesrelaterade saker. Våra möten skedde på ett av mina jobb vilket då komplicerade det hela utöver de vanliga hindren.

Trots det så upplevde jag att våra pratstunder var väldigt trevliga och fick ett intryck av att hon kände likadant. Jag är väldigt dålig på att bedöma såna känslor så om det finns något gott intryck från hennes sida vet jag inte säkert så klart. Jag kände och hoppades i alla fall på mer upplevelser tillsammans, vad de nu än var. Framtiden såg lite ljusare ut liksom med henne i närheten kan man lite filosofiskt tänka att jag kände.

Jag flörtade så gott jag kunde vilket förmodligen inte hon ens märkte av och jag genom gemensamma vänner försökte utan att väcka allt för många frågor klura i saker och ting och kände till slut att något måste hända.

Till slut samlade jag mod och sa till henne.

Kära du, om inget annat så ta detta som en komplimang för jag gör detta väldigt sällan. När du är redo så skulle jag väldigt gärna vilja bjuda ut dig. Jag var så jäkla nervös så jag fick hålla min högra hand över min vänstra för att jag darrade så. Hon log glatt och sa att hon absolut tog det som en komplimang men just då var det komplicerat. Vilket jag visste och hade förhoppningar därefter men kände att jag var tvungen att göra vad jag kunde liksom!

När hon hade gått vidare så kom det folk som jag skulle skriva lappar till men jag darrade så mycket så en kollega fick hjälpa mig skriva.. Haha

Jag är stolt över att jag tog mig mod och gjorde något långt bortom min bekvämlighets bubbla. Trots min enorma modighet och gentlemanna metoder så ledde detta inte till något och det är just dit jag vill komma. Inget ont om denna kära tös alls..

Mitt matteproblem = Sannolikhetslära!??

Pojke känner attraktion för flicka men flicka känner ingen attraktion för pojke.  Rent matematiskt så måste ju denna sannolikhet vara enormt liten då det finns så enormt många variabler (människor). Möjliga partners är obegränsad så frågan är hur fan gör folk.?????????????????????????????????

Vad kan sannolikheten vara att både pojke och flicka i detta exempel inom en viss tidsram så klart känner sig fria och attraktion inträffar samtidigt, mot varandra med kriterier som gör att man faktiskt bildar gnistor????!! Oändlig!!!!!!

Har alla som har en partner slagit alla odds och bevisligen motbevisat ekvationens oändlighet om möjligt utfall??????   Hur är detta möjligt??????  Jag anser mig vara en välutbildad klok man men jag fattar inte!!!!!!!!!

Svaret måste ju vara att attraktion inte är ett måste från bägge parter helt enkelt!!

Jag tycker det låter hemskt, om jag träffar någon ska hon känna attraktion för mig med precis som jag för henne och med tiden måste det ju leda till kärlek!!  Eller?????!!

Formeln för kärlek måste ju då vara:

Attraktion x 2 + tid = kärlek

Denna filosofiska formel gäller för partners så klart för kärlek finns det massor av på många andra ställen, töserna som jag passar är t ex en viktig del av mitt liv och jag känner kärlek för dem.

Jag är dock lite orolig för aldrig själv få möjligheten till attraktion x 2..  =(
Varför ska det vara så jäkla komplicerat??  Eller det är det kanske inte! Det är kanske bara jag som övertänker det hela.

Det räcker en gång för mig liksom det är det ända jag begär 1!

Ni som känner mig ska nu inte oroa sig jag är inte deppig över detta utan bara förundrad på att något så enkelt, något som ALLA upplever oftast många gånger i sitt liv är så jäkla komplicerat.

Ett av livets stora men mest fantaskiska mysterier här i livet!!    Kärlek…  

Kärlek börjar kännas som en möjlig grundsten i UNLESS Saki budskap känns det som vilket då leder till fler frågor än svar men det filosoferar vi över en annan dag!!!

Filosoferandet över livets grundstenar, något som människan har gjort i flera tusen år är: Spännande!!!!  Fascinerande!!!! Tankenöt men ändå inte!!!! Eller!!??!!

LIte övrig info så har Corona än så länge inte invaderat vår sätt och leva här uppe på Hallandssåsen och jag känner ingen större oro för just det just nu. Vad som kommer drabba oss alla inklusive mig är nedskärningar, folk är rädda och håller hårt i sina slantar och många blir drabbade.. Inget av denna magnitud har drabbat världen på länge så det känns som första dagen på ett helt nytt jobb där inget vet vad de ska göra eller ens ta vägen.

Om ni känner att den där Saki verkar filosofera på intressant sätt så ber jag gärna er gilla och vidarebefodra mitt bloggande så fler kan bli en del av skaran.

OMS