Idag tog jag farväl av en riktig trotjänare. En bil som varit med mig i över femton år. Den har inte bara tagit mig från punkt A till B – den har burit mig genom livets många kurvor, både bokstavliga och bildliga. Troget har den stått där i ur och skur, startat på kalla vintermorgnar och rullat tyst under stjärnklara sommarnätter. Vi har delat både äventyr och vardag – byggprojekt, jobbresor, små utflykter och stora tankar.
Den var aldrig den snyggaste på gatan, men den var pålitlig. Alltid. Och det betyder mer än man tror.
Att sälja den var inte ett lätt beslut. Det känns lite som att säga hejdå till en vän som funnits där i bakgrunden, lojal och självklar. Men tiden går, och ibland måste vi släppa taget om det gamla för att ge plats åt något nytt.
Så tack, min kära bil. Du gjorde ditt jobb med äran i behåll. Nu får någon annan ta över ratten – och jag bär med mig minnena vidare.
