Idag har jag två spännande saker att berätta.

Det första är att jag bekräftat en fundamental regel när man handskas med maskiner. Det är en av de första sakerna man får lära sig som hantverkare. Och trots mitt dåliga omdöme idag så vet jag det. Finns inga ursäkter!

Man ska inte ha handskar på sig när man hanterar maskiner för risken att handsken fastnar på diverse olika sätt bidrar till att man skadar sig mycket mer än om du inte hade haft handskar. Jag visste detta. Nu vet jag säkert!

Denna brist på sunt förnuft och kunskap gjorde att jag nästan blev av med tre fingrar idag då handsken fastnade och drog min hand in i klingan.
Så det fick bli lite bandage, högläge och besök på akuten. Den fantastiska personalen på Laxen tejpade ihop mig då det var för slamsigt för att sys och gav mig stelkrampsspruta. Återbesök imorgon. Tack till Martin som körde mig. Det svarta har jag fått tejpa..

Och var inte oroliga det gick förvånansvärt bra, det kunde gått mycket värre och det gör inte jätte ont än men misstänker bultandet kommer tillta till natten. =(

Så kära läsare om ni inte har fått budskapet så är regeln:

Man ska inte ha handskar på sig när man hanterar maskiner!!!!!

Gentleman

Den andra spännande saken som jag vill berätta är lite trevligare. För att ni kära läsare ska förstå sammanhanget så ska jag berätta först att för många år sedan när jag bodde med min biologiska familj bodde i Habo ett år och under denna tid gick jag i skola som alla andra barn. Borde varit fjärde eller femte klass.

Idag när jag låg på britsen och höll på bli ihop tejpad kom in en tjej och frågade om jag möjligvis var den Sandor som bodde i Habo för många år sedan och då visade det sig att det var en klasskamrat från den klass jag gick i. Och hon mindes en blyg, väldigt artig kille som insisterade med öppna dörren för tjejerna. Tyvärr så mindes jag inte henne eller någon annan för den delen från den tiden.

Att hon kom ihåg mig gjorde mig självklart väldans glad och att hon dessutom kom ihåg min artighet gör mig extra glad då jag i hela mitt liv eftersträvat en karaktär som baseras på ridderlighet och gentlemans fasoner.  Och nu en bekräftelse på att jag redan i fjärde eller femte klass gjorde att människor kom ihåg mig just för den sakens skull. Att jag redan då eftersträvade att vara en gentleman.

Idag är det inte en karaktär man kan använda särskilt ofta för att beskriva folk.
Så med andra ord så anser jag mig vara en gentleman. En väldigt stolt sådan! =)

OMS