1979 föddes jag i ett väldigt fattigt land Ungern där jag bodde med föräldrar och lillebror.. 1989 var vår röde lada (bil) fullpackad och vi begav oss iväg och emigrerade till vårt vackra Sverige.
Vårt första hem i detta nya exotiska land var flyktingförläggningen KVS i Vejbystrand.. Under de kommande åren flyttades vi rundor en del och bodde i Figeholm, Habo, Klippan och sen runt 1992 tillbaka till Ängelholm.. 1990 utökades vår familj med en liten sladdis som heter Zoltan.
1993 blev vi omhändertagna och fosterhemsplacerade av anledningar som är preskriberade sen länge.
Sen levde de lyckliga i alla sina dagar…
Min resa: Från drömmar till verklighet
Allt började med en flytt till ett nytt land – ett nytt hem, en ny framtid och löftet om nya möjligheter.
Men livet hade fler resor i beredskap. Snart flyttade jag till ett fosterhem och mötte en ny familj, där ännu en ny början väntade. Med en ryggsäck fylld av drömmar och hopp tog jag mina första kliv mot framtiden.
När det blev dags att skapa ett eget liv, började min resa i arbetslivet inom processindustrin. Under fem år arbetade jag med underhåll av maskiner i en industri där världen utanför kändes långt borta – ett inrutat liv, tryggt men begränsat.
Men längtan efter något mer växte sig starkare för varje dag. Jag ville se mer, uppleva mer, förstå världen från nya vinklar.
Så jag tog busskort, satte mig bakom ratten på en turistbuss – och världen öppnade sig.
Efter några turer till Spanien och Italien öppnades en helt ny värld för mig. Människor, kulturer, dofter och färger – allt var större och rikare än jag någonsin tidigare hade sett.
När jag sedan återvände till platsen som varit mitt hem och min trygghet i fem år, kände jag mig plötsligt instängd. Jag visste att det var dags för något nytt igen.
Utan en färdig plan sa jag upp mig, och under det kommande året läste jag upp mina betyg samtidigt som jag körde taxi för att försörja mig.
Det var en tid av hårt arbete och reflektion. Varje kund och varje bokstav i läxböckerna blev en påminnelse om att jag var på väg mot något större.
Och en kväll, när jag körde taxi, fick jag ett ögonblick som förändrade allt.
Jag hämtade en kund från flygplatsen – en sjöman. Vi pratade, och jag berättade att det varit min dröm att arbeta till sjöss.
Han såg på mig med en allvarlig blick och frågade: ”Varför gör du inte något åt det?”
Jag försökte hitta en ursäkt, men fann ingen.
I det ögonblicket bestämde jag mig.
Jag skulle läsa till sjökapten.
Med målmedvetenhet lyckades jag läsa upp mina betyg tillräckligt för att komma in, som reserv, på Chalmers Tekniska Högskola – en fyraårig utbildning till sjökapten.
Det var som att ännu en gång kliva in i en helt ny värld. Från taxiresor på stadens gator till navigationsövningar över öppna oceaner.
Efter åren av studier i Göteborg fick jag mitt första stora jobb hos Wallenius, ett rederi som transporterade bilar över hela världen.
Drömmarna blev verklighet – Suezkanalen, Panamakanalen, piratvatten och avlägsna hamnar.
Men av alla minnen från havet är det ett ögonblick som alltid kommer leva kvar:
En stilla natt mitt ute på Stilla havet.
Spegelblankt hav, en klar himmel utan ett enda moln.
Stjärnorna började redan vid horisonten och sträckte sig över hela himlavalvet. Överallt jag tittade fanns stjärnor – tusentals, miljoner – som en evig kupol av ljus.
Det var som att stå i centrum av universum, liten och oändlig på samma gång.
Det är ett ögonblick jag alltid kommer bära med mig, och som jag hoppas få uppleva igen innan mitt liv är slut.
Jag var ute på de sju haven i sju år, och med tiden växte en ny längtan fram – en längtan efter hemmet.
Även om alla drömmar hade förverkligats, insåg jag hur mycket en sjöman måste offra.
Jag tog då steget till att börja på ett mindre företag som skeppare, där jag kunde komma hem mer frekvent än under de långa resorna till havs.
I tre år arbetade jag där, men när arbetsbristen kom och jag blev uppsagd såg jag det som ännu en chans – inte ett slut, utan en början.
Jag tog steget ännu närmare hemmet och startade mitt eget företag som snickare.
I åtta år har jag nu arbetat med att förbättra människors hem – med skaparglädje, hantverksskicklighet och en vilja att förvandla idéer till verklighet.
Men saknaden efter en annan del av mitt gamla liv började göra sig påmind – säkerheten, strukturen, ansvaret.
Så samtidigt som jag drev mitt företag började jag en treårig distansutbildning inom arbetsmiljö och säkerhet.
Det var tufft – att kombinera heltidsarbete med studier – men drömmen och viljan var starkare.
Och nu står jag här, återigen vid en ny horisont.
Ett nytt kapitel väntar.
Jag byter karriär igen.
Nu satsar jag helhjärtat på att arbeta som arbetsmiljösamordnare (HSE).
Med erfarenheter från havets vida horisonter, från skapande på land och från ledarskapets och säkerhetens värld, är jag redo att fortsätta resan – att skapa tryggare, säkrare och bättre miljöer för andra.
För resan fortsätter.
Och framtiden är ännu ett hav av möjligheter att segla ut på.