Zoltan är den yngste av oss tre bröder och det skiljer 10 år och 4 månader på mig och honom. Han föddes något år efter vi hade anlänt i Sverige när vi bodde i Figeholm så det borde betyda att han föddes i Oskarshamn 18 januari 1990.

Fram tills vi flyttades till fosterhem så tre år senare så fick jag passa honom en hel del då jag var äldst och minns att jag bl a. cyklade med honom till dagmamman innan jag gick till skolan, då gick jag runt 6-7 e klass.

Runt 1993 så skildes vi dock åt då jag valde att inte flytta hem till mina biologiska föräldrar medan Micke och Zoltan flyttade tillbaka. Vid detta tillfälle så tappade vi kontakten några år ända tills en hemsk tragedi drabbade familjen Kiss och vår mor omkom i en villabrand. Zoltan och Sandor (far) klarade sig med näppe.

Efter denna hemska händelse återfick vi kontakten och har trots olika hem mer eller mindre hållit kontakten sen dess.

Idag bygger denna fantastiska kille superbilar, han har en vacker flickvän, en gullig hund, han är omtyckt av alla och tack vare att han tränar så mycket som han gör så träffar jag honom mer än någonsin på gymmet.

Så lille Zoltan fyllde 30 år i lördags och överraskades av bröder samt närmaste vännerna genom att flickvännen Malin lurade iväg honom på fika och när de kom hem så hade 12 personer gömt sig i badrummet och när han precis sänkte sin gard så rusade vi ut och skrek OST!

Under alla år så har Zoltan skapat ett slagord, ett ord som han ofta och utan någon större anledning eller orsak säger. Varför exakt får ni fråga honom men det har slutat med att idag om någon ska beskriva Zoltan med ett ord så blir det OST!

Jag ska försöka hitta lite bilder på denna stiliga karl men tyvärr så försvann alla bilder på oss som barn i den hemska branden. Sorgligt på många vis. =(

OMS