Författararkiv: Saki

Ankor

När jag hade installerat mitt badkar så sa jag att om man har badkar oavsett ålder ska man ha badankor så jag köpte typ två stycken. Sen dess har min goda vän Anci utökat antalet till ca 6 ankor tills idag då hon hade fyndat en hel låda fyll.. Haha

Tack kära du..

OMS

Nostalgi

Jag hjälpe min goda vän Martin att städa lite på hans vind och hittade lite av mina gamla saker. Jag visste att jag hade lite saker hos honom men ingen aning om vad.

Jag hittade gamla fotoalbum vilket gjorde mig väldigt glad då jag inte har många bilder på mig som yngre.

Jag känner mig överväldigad av gamla minnen och vet inte om jag ska vara glad eller ledsen. Lutar mer åt ledsen.

Denna skattkista av minnen…

Här är två bilder som på mig som berörde mig väldigt.

Jag är ledsen över hur den där killen med de vackra ögonen slutade så ensam. =(

OMS

Livsberikande

I många år har min goda vän Anci sagt att jag borde jobba med barn men jag har faktiskt inte ens funderat kring idén men när jag helt oplanerat blev erbjuden hoppa in som slöjdlärare tog jag självklart ändå möjligheten att utforska denna värld av barn och lärande.

Jag som person älskar kunskap, erfarenheter och utmaningar. Låter säkert mycket klokare än vad jag är men jag eftersträvar något positivt i det stora hela.

Detta i linje med min budskaps filosofi.

Min positivism har varit i en svacka och jag har därför inte pratat så mycket om min budskaps filosofi men känner att upplevelsen på Villanskolan som vikarierande slöjdlärare var en sån enorm våg av positivism så jag kan åter glädjas och hoppas på en strimma av ljus efter en mörk period.

Min vän Anci hade rätt!

Vikariatet varade bara i två och en halv vecka men gav mig minnen för livet och jag i det stora hela tror att många av barnen ser mig som en positiv tillskott av personer som de har träffat.

I början så tror jag att jag hade mycket respekt med mig då jag är ganska stor, skäggig och skallig. De flesta trodde jag var från Finland tack vare min brytning.

Jag upptäckte dock att min mantel av respekt rasade ganska snabbt då barnen upptäckte att jag inte var i närheten av så farlig som jag såg ut och till och med rolig och busig. Vilket de självklart utnyttjade för att testa mina gränser och de sista dagarna tryckte de på alla mina knappar för att testa vart gränsen gick. Detta ingår för alla lärare och jag visste att jag hade fått byta taktik om jag skulle fortsätta, men som helt oerfaren vikarierande slöjdlärare så tyckte jag i det stora hela att det gick väldigt bra.

Alla barn tyckte självklart inte om mig men vågar med stolthet säga att de flesta nog tyckte om mig. Några av de små liven berörde mitt tomma hjärta väldigt och är djupt saknade.

Jag i det stora hela har inte mycket erfarenhet av känslor vilket är ganska jobbigt att handskas med som vuxen och blir kanske därför nästan förvånad/förvirrad av vad man ska göra med det när man får uppleva de så tydligt som jag fick göra.

Vad jag försöker säga att barn är fantastiska, jag vet att ni vet och jag har sagt det innan men det berörde mig så pass att jag vill säga det igen.

Barn förmedlar känslor på ett sådant fantastiskt sätt att man inte bara ser utan man känner vad de känner. Man blir varm i hjärtat och själen samtidigt som man nästan blir knäsvag.

Trots jag endast var vikarie i knappt tre veckor berikade det mitt liv och en välbehövlig våg av positivs har sköljt över en sinad själ.

OMS

Värmande upplevelse

Jag tänkte sätta mig nästa vecka och skriva lite av mina upplevelser som lärare men känner det är en särskilt tillfälle som berörde mig väldigt och känner att  jag bara måste berätta för er.

Vissa av mina elever har jag hunnit träffa vid flera tillfällen medan vissa bara en gång och även suttit och ätit i matsalen med de små liven och på det viset har vi fått kontakt.

Denna vecka är min sista vecka då ordinarie läraren är tillbaka nästa vecka och jag har då denna vecka min sista lektion med alla klasser.

Innan i veckan när jag hade en klass som jag lärt känna och när jag berättade att det var min sista lektion och fick många kramar den dagen. Jag råkade också berätta att jag fyllde år dagen efter och under min sista lektion så letade de upp mig för att gratulerade mig.

Nu kommer vi för den värmande upplevelsen.

När en av dessa elever kommer fram till mig, kramar om mig och släpper inte utan håller fast och kollar upp på mig med ett stort leende och säger att han kommer sakna mig.

Som lärare och föräldrar så är man säkert van vid sådana upplevelser men eftersom jag inte är något av dessa så berörde mig väldigt.

Barn är helt fantastiska, man inte bara ser vad de känner, man känner vad de känner.

När den lille eleven kramade om mig och log till mig så såg han så lycklig ut att det smittade av sig och jag kände mig nästan knäsvag av lycka jag med. =)

Ända tills allt var över då jag blev ledsen att jag inte får träffa de små rackarna mer. =(    

Detta var en värmande upplevelse som jag inte kommer glömma..

OMS

Födelsedag

God kväll kära läsare.

För 41 år sedan föddes det en blond söt kille (ska leta upp bildbevis senare) som blev denna magnifika man som jag är idag.  Haha

Dagen till ära för att fira denna livsbejakande händelse tillbringade jag med mina skolbarn och en hel del kramar. Borde kanske varit lite försiktigare dessa corona tider men vad gör man när man helt oplanerat får kram från dessa underbara barn. Kommer bli tomt utan de små liven..

Lite mer om mina upplevelser en annan dag för idag är ingen vanlig dag för det är min födelsedag.

Efter skolan åkte jag till gymmet. De små liven konstaterade att jag hade en ölkagge vilket känns hemskt då jag inte ens dricker öl. Haha

Eftersom jag varit själv i hela mitt liv så är jag inte mycket för att fira sånt så jag försöker oftast ignorera det hela så gott det går men åkte jag ändå till min gamla mor Maj Britt med två bakelser så fick vi fira lite ändå.

Efter det så åkte jag till mina favorit töser och tillbringade kvällen med god mat, trevlig sällskap, fick en fin porträtt gjort av Ella och såg en superdålig barnfilm. Mycket trevlig kväll.. =)

När jag kom hem så stod det en paket från min lillebror Micke med delikatteser från Ungern vilket kommer åtnjutas imorgon kväll.

I det stora hela är jag supernöjd med dagen och lägger mig ikväll med ett belåten sinne och ser fram emot morgondagens äventyr.

Er trogna OMS.

Nya äventyr

Idag har det varit en intressant och givande dag. Jag har överlevt min första dag som slöjdlärare på Villanskolan. Jag har haft tre klasser med femteklassare som håller på tillverka en metallros. Idag klipptes det med bänk sax och filades en massa vilket inte många av ungdomarna tyckte var särskilt kul eller givande och jag misstänker att jag filade mer än de alla barnen tillsammans.
Sandor hur göra man? Sandor jag vet inte vad jag ska göra? (trots jag visade 15 sec innan) osv.

För varje lektion så blir man lite klokare och lär sig hur jag ska visa och berätta för att man faktiskt ska nå fram till ungdomarna med lite resultat. Jag säger inte att jag lyckades utan att jag faktiskt gjorde lite framsteg. Jag är nöjd med dagen då alla barnen inte bara överlevde utan hade kvar alla fingrar efter dagens lektioner. Jag är nog en av få lärare som har lektioner där eleverna är i en sal full med vassa saker! Sen är jag ganska säker på att barnen inte är dummare än att de utnyttjar den nya lärarerarens ovana..  Haha

Ungdomarna tyckte jag liknade en 25 årig skogshuggare..  Hahahaha 
Ja varför inte!!!  Hahaha

Jag har lärt mig att dela ut guld och sandkorn efter lektionen så jag tänkte göra det för er med.

Dagen guldkorn är att jag fått denna fina möjlighet att testa hur det är att vara lärare, en ny merit och väldigt fin erfarenhet.

Dagens sandkorn är att det inte är lätt att vara lärare då eleverna inte vill lära sig.  

För att fira detta så har jag utöver denna fina händelse så har jag tagit mig i kragen och skippat alla ursäkter och börjat träna igen. Jag har varit ifrån sen februari vilket känns i hela kroppen.

Jag prövade träna hos en konkurrent till TA (STC) tidigare i vår men kände inte mig hemma så därför har jag liksom kommit ifrån rutinerna och var ifrån all träning tills nu.

Jag valde att svälja min stolthet och lägga allt som har hänt bakom mig och skaffat mig ett medlemskap på gamla goda TA (STC). Och efter dagens 60 minuters konditions pass så känns det toppen att vara tillbaka i sadeln och ska se möjligheten att träna massor nu när man ändå är i stan varje dag.

Nya möjligheter, nya äventyr och det i det stora hela känns all detta väldigt positivt. Ser åter igen fram emot vad nu än framtiden har att utvisa.

Er trogna OMS (Oh My Sandor)

Oväntad möjlighet

Vid flera tillfällen har jag och en kompis pratat om att jag skulle rycka in som lite extra hjälp på skola men det rann ut i sanden som mycket annat.

Idag hände det något hysteriskt roligt.

Jag får sms från kompisen om jag är intresserad av att rycka in som slöjdlärare och jag svarar ja det hade jag kanske kunnat göra. Utan någon större tanke på det hela.

Jag i detta fall tänkte komma hälsa på, gå bredvid och rycka in typ en torsdag eftermiddag lite då och då, alltså inget avancerat.
Fem minuter senare ringer rektorn och undrar om jag kan komma imorgon och gå bredvid och torsdag vara själv hela dagen! Med barnen alltså..

Jösses amelia kan man säga. Denna lite roliga tanke blev ganska snabbt verklighet.. Hahahahaha

Så imorgon ska jag nu pröva något som jag aldrig har gjort innan och även om jag är lite nervös så ser jag fram emot utmaningen. Nu när jag tänker på det hela blir ännu lite mer orolig över alla vassa saker som barnen kan skada sig på…   Hahaha

Tills jag vet mer så är jag med flit lite vag över avslöja detaljer i detta äventyr.

Sen får tiden utvisa om, barnen driver mig till vansinne eller jag dem. =)

Håll tummarna för oss alla!    ^^

OMS

Kräftskiva

För några år sedan var det en som skaffade en ganska stor flotte nere i västersjön och idén om kräftskiva ute på västersjön föddes.

Tog några år att faktiskt ta fatt i det men igår så hände det. Jag, Anci, Alvin och några av Ancis vänner samlades och en hade igår en jättefin kväll ute till ”sjöss”.

Vi hade supertur med vädret, var lite för varmt vid avgång men när vi kom ut en bit på sjön så blev det helt perfekt. Efter någon timme så blev sjön spegelblankt och vi njöt av god mat och trevligt sällskap hela kvällen.

Tack till alla medverkande.

OMS

Hjältar

Ett av mina finare minnen från min barndom i Ungern är faktiskt två tv figurer som blev mina hjältar. Ni har säkert ingen aning om vilka dessa personer är men de är jättestora lite längre ner i Europa.

Dessa italienskt födda herrar skapade en helt egen genre av film kallad spagettivästern.  Vad sören är spagettivästen undrar ni nu och det ska jag berätta, spagettivästen är västernfilmer som producerades och regiserades av italienare under 1960-1970 talet. Oftast var dessa filmer lågbudgetproduktioner men blev med tiden några av genrens mest betydelsefulla filmer och de största aktörerna var två herrar som tog amerikanska namn för att lättare fånga en vida publik.

Dessa män är Terence Hill och Bud Spencer och har medverkat i över 40 filmer.

Terence Hill är den mindre av de kallad blåöga, han är den smartare och snabbare av dessa två och är den som med sin list alltid lyckas få med Bud på äventyr.

Bud Spencer är duons starka man vilket han använder i alla sina filmer och har en väldig säregen stil när de slåss vilket de gör ganska frekvent i sina filmer.

Jag är allmänt en kräsen men ändå filmälskare som har en extra förtjusning när man lyckas skapa en film som trots sin stämpel lyckas skapa något utöver förväntningarna.

Vad jag menar med det är att folk i allmänhet sätter saker, personer, känslor, erfarenhet i boxar, god vs ond, ljust vs mörker, lycklig vs olycklig, familj vs ensam, där är många exempel. Jag gillar när man vågar bryta denna stämpel och i modern film makeri är det ganska vanligt att man gör det. Jag kommer ifrån mitt ämne en aning men ska lite snabbt ge några exempel.

Godzilla var ett ont monster för 10 år sen, Venom likadant, Dracula, Frankensteins monster, många filmer har gjorts om där en mörkare karaktär fick vara hjälten. Man har omvärderat stämpeln!

Varför jag kom tänka på detta är att i många av Terence och Buds filmer spelar de hästtjuvar och banditer men trots det så slutar det med att de alltid misslyckas med vara ”onda” och deras handlingar istället slutar med godhet.

Redan då bröt man mot normen och skapade något som för många blev kult!

Jag önskar att detta arv lever vidare. Och hoppas att om ni får tillfälle ge det en chans att se och uppleva denna magnifika duo.

Terence Hill & Bud Spencer

Ser ni likheten?

Jag och Anne på STC party vintern 2019

Er trogna OMS. =)

Super dag

Pga. Corona så har denna sommar gjort att man inte har umgåtts med nära och kära som man brukar och ligger lite efter känns det som. Corona drabbar alla på ett eller annat vis. Jag har varit väldans förkyld och valt att inte utsätta andra enligt aktuella riktlinjer.  Man kan självklart hålla kontakten digitalt men det är inget jämnfört med en träff i verkligheten.

Idag har det varit en supertrevlig dag med mycket kaffedrickande.

Jag har under dagen kommit ifatt med allt som har hänt med Anita och hennes nära och kära vilket var trevligt då vi hade mycket att berätta.

Anita och hennes vovvar, stackas Kalle som vi inte får träffa (pga. Corona) Anitas dotter och hennes barn, barnbarn och fosterbarn, Anitas son och hans familj med barnbarn som bara växer, utvecklas och fodras i den underbara miljön och familjen de har kring sig.

Då vi var grannar så träffades man mycket och det kändes nästan som man var en i familjen. =)

Det samma gäller mina andra gamla grannar Jenny S som idag är vuxen med egen familj. Pga. förkylningen och oron för en liten söt kille på 8 månader så har inte träffat dessa underbara människor på länge och var SUPER trevligt att sätta sig och lära känna denna lilla supersöta underbara kille.

Lille Leo var lite svårflörtad i början men det gick snabbt över och hans magnifika leende och skratt gjorde att man nästan smälte bort av lycka…

Jenny var självklart lika trevlig, glad och såg superlycklig ut vilket jag bara efter en liten stund förstod varför med den fina familjen.

Jag känner mig som en stolt storebror och är obeskrivligt glad för deras lycka.

OMS