Vid flera tillfällen har jag och en kompis pratat om att jag skulle rycka in som lite extra hjälp på skola men det rann ut i sanden som mycket annat.
Idag hände det något hysteriskt roligt.
Jag får sms från kompisen om jag är intresserad av att rycka in som slöjdlärare och jag svarar ja det hade jag kanske kunnat göra. Utan någon större tanke på det hela.
Jag i detta fall tänkte komma hälsa på, gå bredvid och rycka in typ en torsdag eftermiddag lite då och då, alltså inget avancerat. Fem minuter senare ringer rektorn och undrar om jag kan komma imorgon och gå bredvid och torsdag vara själv hela dagen! Med barnen alltså..
Jösses amelia kan man säga. Denna lite roliga tanke blev ganska snabbt verklighet.. Hahahahaha
Så imorgon ska jag nu pröva något som jag aldrig har gjort innan och även om jag är lite nervös så ser jag fram emot utmaningen. Nu när jag tänker på det hela blir ännu lite mer orolig över alla vassa saker som barnen kan skada sig på… Hahaha
Tills jag vet mer så är jag med flit lite vag över avslöja detaljer i detta äventyr.
Sen får tiden utvisa om, barnen driver mig till vansinne eller jag dem. =)
För några år sedan var det en som skaffade en ganska stor flotte nere i västersjön och idén om kräftskiva ute på västersjön föddes.
Tog några år att faktiskt ta fatt i det men igår så hände det. Jag, Anci, Alvin och några av Ancis vänner samlades och en hade igår en jättefin kväll ute till ”sjöss”.
Vi hade supertur med vädret, var lite för varmt vid avgång men när vi kom ut en bit på sjön så blev det helt perfekt. Efter någon timme så blev sjön spegelblankt och vi njöt av god mat och trevligt sällskap hela kvällen.
Ett av mina finare minnen från min barndom i Ungern är faktiskt två tv figurer som blev mina hjältar. Ni har säkert ingen aning om vilka dessa personer är men de är jättestora lite längre ner i Europa.
Dessa italienskt födda herrar skapade en helt egen genre av film kallad spagettivästern. Vad sören är spagettivästen undrar ni nu och det ska jag berätta, spagettivästen är västernfilmer som producerades och regiserades av italienare under 1960-1970 talet. Oftast var dessa filmer lågbudgetproduktioner men blev med tiden några av genrens mest betydelsefulla filmer och de största aktörerna var två herrar som tog amerikanska namn för att lättare fånga en vida publik.
Dessa män är Terence Hill och Bud Spencer och har medverkat i över 40 filmer.
Terence Hill är den mindre av de kallad blåöga, han är den smartare och snabbare av dessa två och är den som med sin list alltid lyckas få med Bud på äventyr.
Bud Spencer är duons starka man vilket han använder i alla sina filmer och har en väldig säregen stil när de slåss vilket de gör ganska frekvent i sina filmer.
Jag är allmänt en kräsen men ändå filmälskare som har en extra förtjusning när man lyckas skapa en film som trots sin stämpel lyckas skapa något utöver förväntningarna.
Vad jag menar med det är att folk i allmänhet sätter saker, personer, känslor, erfarenhet i boxar, god vs ond, ljust vs mörker, lycklig vs olycklig, familj vs ensam, där är många exempel. Jag gillar när man vågar bryta denna stämpel och i modern film makeri är det ganska vanligt att man gör det. Jag kommer ifrån mitt ämne en aning men ska lite snabbt ge några exempel.
Godzilla var ett ont monster för 10 år sen, Venom likadant, Dracula, Frankensteins monster, många filmer har gjorts om där en mörkare karaktär fick vara hjälten. Man har omvärderat stämpeln!
Varför jag kom tänka på detta är att i många av Terence och Buds filmer spelar de hästtjuvar och banditer men trots det så slutar det med att de alltid misslyckas med vara ”onda” och deras handlingar istället slutar med godhet.
Redan då bröt man mot normen och skapade något som för många blev kult!
Jag önskar att detta arv lever vidare. Och hoppas att om ni får tillfälle ge det en chans att se och uppleva denna magnifika duo.
Pga. Corona så har denna sommar gjort att man inte har umgåtts med nära och kära som man brukar och ligger lite efter känns det som. Corona drabbar alla på ett eller annat vis. Jag har varit väldans förkyld och valt att inte utsätta andra enligt aktuella riktlinjer. Man kan självklart hålla kontakten digitalt men det är inget jämnfört med en träff i verkligheten.
Idag har det varit en supertrevlig dag med mycket kaffedrickande.
Jag har under dagen kommit ifatt med allt som har hänt med Anita och hennes nära och kära vilket var trevligt då vi hade mycket att berätta.
Anita och hennes vovvar, stackas Kalle som vi inte får träffa (pga. Corona) Anitas dotter och hennes barn, barnbarn och fosterbarn, Anitas son och hans familj med barnbarn som bara växer, utvecklas och fodras i den underbara miljön och familjen de har kring sig.
Då vi var grannar så träffades man mycket och det kändes nästan som man var en i familjen. =)
Det samma gäller mina andra gamla grannar Jenny S som idag är vuxen med egen familj. Pga. förkylningen och oron för en liten söt kille på 8 månader så har inte träffat dessa underbara människor på länge och var SUPER trevligt att sätta sig och lära känna denna lilla supersöta underbara kille.
Lille Leo var lite svårflörtad i början men det gick snabbt över och hans magnifika leende och skratt gjorde att man nästan smälte bort av lycka…
Jenny var självklart lika trevlig, glad och såg superlycklig ut vilket jag bara efter en liten stund förstod varför med den fina familjen.
Jag känner mig som en stolt storebror och är obeskrivligt glad för deras lycka.
Fick lite dåligt samvete över att jag klagade över att det inte har hänt mycket sen jag var med i tv så jag vill berätta vad som har hänt sen dess..
Jag var styrman på de sju haven de och har sen dess jobbat som skeppare på anläggningsfartyg och när de sålde min båt så blev jag uppsagd och har sen några år tillbaka jobbat som egenföretagare som snickare.
Huset är nästan färdig, man blir väl aldrig helt färdig därför säger jag nästan. =) Lite bildbevis på det.
För några månader sen fann jag en attraktion för en tös och jag var öppen och mycket modigare än vad jag har varit någonsin och jag var helt övertygad om att jag visade mitt intresse och var HELT övertygad om han hon också var intresserad.
Jag hade fel =(
Vet inte om man ska skratta eller gråta.. Så med andra ord så är jag lika aningslös som för 9 år sedan. In i bubblan igen.. =(
Så med kärleken har dock inte hänt så mycket så där har jag inte mycket att tillägga och det verkar som jag fortfarande e lika kass på att bedömma signaler men en dag så kanske hon plötsligt står där och så blir vi gamla och rynkiga tillsammans. =)
Som jag har nämnt innan så anmälde jag mig till ett tv program när jag var 32 år gammal och blev utvald och var med i tv. Programmet hette Kontaktannonsen och gick på TV3 och gick ut på att fyra personer delade på ett 30 minuters avsnitt och så kunde man om man ville skriva till dessa personer.
Jag tvekade länge innan jag bestämde mig för att lägga ut det för det är ganska pinsamt men i slutänden så är det nog ändå en trevlig grej så jag väljer att blotta mig själv och visa detta för er.
Lite sorgsen att det inte har hänt mer i mitt liv sen dess men hoppas ändå ni ser detta som gullig grej. Det säger väldigt mycket om vad jag är för någon på ett sätt som jag vanligtvis inte visar.
OBS! Även om jag inte hittat henne än så gäller inte annonsen längre så få inte några konstiga idéer.
Inom kort så kommer jag lägga upp ett videoklipp då jag var med i ett program för ca 9 år sen alltså 2011. Programmet hette Kontaktannonsen och gick ut på att 4 personer delade på ett 30 mins program där folk efteråt kunde gå in på en hemsida och skicka mail.
Det var ca 5-6 personer som hörde av sig men ingen som jag var beredd att offra min bubbla för.
Nu undrar ni säkert vad jag menar, när man är själv bygger man upp en mur kring sig som blir högre och högre och man slutar med att man lever bakom alla dessa murar i en bubbla. Min bubbla må vara korkad och jag önskar att jag inte hade den men nu är den här. Men vad som är viktigt att poängtera är att jag har själv skapat min bubbla och jag trivs med den. Hela mitt liv, alla mina handlingar och val i mitt liv har skapat min bubbla och jag gillar den, det är jag liksom.
Det är väldigt få gånger jag varit beredd på offra min bubbla för någon, högt gissat 4 gånger kanske.
Varför jag nämner detta är att jag i min Kontaktannons pratar om saker som berör just den delen av mitt liv och om man analyserar videon som jag självklart har gjort så leder det till några pinsamma fakta om mig.
Trots att jag egentligen skäms över videon så väljer jag visa det för er alla. Både väldigt pinsamt och gulligt.
Detta är tack vore min gode vän Anci har spelat in den på sin inspelningsbara box och lyckades nu äntligen få över den analoga videon till en dator, sen med lite hjälp av en ung smart kille lyckades vi klippa ihop det till något vettigt.
God dag kära läsare, hoppas livet är god mot er alla och ni njuter av det otroligt fina vädret. Jag själv kämpar med få vardagssysslor att fungera som alla andra skulle jag tro, arbete, krämpor, betala räkningar, ja som alla andra helt enkelt.
Idag är en mycket ovanlig dag för mig för jag har idag premiär badat. Och vad är det för ovanligt med det tänker ni och för det flesta är det nog inte det men det var ca midsommar för 4 år sen jag badade sist. Ute i naturen alltså.. Haha
Idag gav jag efter och badade med hela familjen Gyllenbjörk, helt oplanerat. Det är minsann ovanligt om man heter Sandor. Jag har inget bildbevis tyvärr för alla var i vattnet och ingen ville springa och leta efter telefon för att föreviga denna sensation.
Sen måste jag erkänna att jag har lite dåligt samvete för efter badanedet nere i västersjön så tyckte myggen och knotten något som jag ibland önskar att det kvinnliga könet tyckte om mig vilket är att jag var smaskig läckerbit.. Hahahahahaha
Vad jag har dåligt samvete över är att jag övergav familjen Gyllenbjörk åt deras öden tillsammans med myggen och knotten och åkte hem för att duscha. Nu sitter jag vid datorn och tjejerna blir uppätna. Låter inte särskilt beskyddande av mig men jag hade inget val tyvärr. Hellre de än smaskiga läckerbiten Sandor.. Hahahaha
Sorry flickor, överlever ni så lovar jag gottgöra er..
Som jag har erkänt innan i min blogg så är jag periodvis en gamer vilken innebär att jag använder spelandet för att lindra mitt grubblande.
För er som inte vet så behöver man på vänsterhandens 3 fingrar för att spela: pekfinger, långfinger och ringfinger vilket är väldigt lustigt då jag i min olycka skadade dessa just tre fingrar.
Tur man inte är troende för då hade man nästan kunnat tro att det var ett budskap att inte spela mer.. Hahahaha
Jag har idag lagt om fingarna på vårdcentralen för sista gången och hoppas på kunna återgå till det normala nästa vecka igen..
Jag ska försöka förmedla en växande frustration av att inte få utlopp för min brain power. Jag har alltid gillat kunskap men jag har alltid haft svårt att fokusera tillräckligt. Jag är typen som gillar att veta lite om väldigt mycket. Och har därför inte koncentrerat mig på något särskilt ämne och därav inte jätte duktig på något speciellt.
Jag har dock på senare tid funnit en nyfikenhet för vetenskap och samtidigt en märklig fascination över en filosofisk aspekt sätt att se och beskriva saker och upplevelser.
Jag drar slutsatsen att min kunskap inom vetenskapen inte är hög nog att definiera saker och upplevelser och använder därför filosofin för att beskriva det ur mitt perspektiv.
Å andra sidan så är ju mitt perspektiv är det som berör mig och alla mina bekantskaper inklusive kära du som läser detta varav det är det som räknas.
Vid analys av mitt yrkes liv så kommer man fram till att jag byter ofta jobb och det är för att jag på något vis aldrig känner mig nöjd. Jag avundas de som brinner för något och får utlopp för det.
Under mitt arbete till sjöss som var resultatet av en 4 årigt sjökaptensutbildning minns jag tillfällen då en god vän påpekade för mig att jag inte stannade tillräckligt länge på var tjänst som krävdes för att avancera och på det viset aldrig kunde utvecklas ur ett professionellt perspektiv.
Denna konsekvens av en frustration av inte finna en stimulerande sysselsättning hemsöker mig fortfarande idag och jag är lika ”vilsen”. Jag vill så väldigt mycket men samtidigt inte tillräckligt nog för att kunna göra något åt det. En av flera paradoxer i mitt liv.
För att vara tydlig så skriver jag inte för att beklaga mig utan bara konstaterar konsekvensen av att inte få utlopp för min så kallade brainpower. Eller är konsekvensen kanske brist på brainpower???!?! Försöker beskriva situationen på ett subjektivt sätt bara.
Som sjöman hade man ett ekonomiskt bra men var för sinnet meningslöst liv. Hantverkare är ett väldigt genomtänkt och viktigt val som berikar mitt liv genom skaparglädje och kreativitet när jag hjälper folk och misstänker att dessa känslor har uppstått då jag pga. av sjukdom kanske inte kan göra det på ett sätt som behövs för att få ett givande och ekonomisk tillvaro.
Återigen så beklagar jag inte mig utan försöker förmedla en nutida palindrom. En för mig olöst gåta/pyssel som behövs lösas.
