God kväll kära ni.
Denna blogg är minsann inte lätt att vinkla positivt men något måste man ju skriva.. Denna 8 september för 45 år sen ploppade en blond liten kille ut och påbörjade livet med alla dess upp och nedgångar.. Tror faktiskt eller jag tror inte, jag vet, jag har en 45 års kris.
Och visst har man uppnått mycket, jag har byggt mitt eget hus, jag har en högskoleutbildning, många goa vänner och säkert mycket mer. Just nu känns det som man har nått botten liksom men där är faktiskt något positivt med det med och det är ju att om man är krälar där nere på botten så finns det bara en väg.. UPP!
Och upp ska jag!
Känns ändå dock som det saknas en hel del så jag tror att det är dag att pröva något nytt. Har kämpat med min nya utbildning till arbetsmiljösamordnare och har äntligen börjat söka jobb.
Svenskar och jag räknar mig som en som är trygghetsnarkomaner och komma till en insikt att något måste ändras är otroligt svårt men just på denna dag så har jag bestämt mig för att faktiskt försöka bryta mig ur denna bekvämlighetszon och göra något mer med mitt liv, skapa något nytt eller ja i alla fall göra ett tappert försök.
Allt börjar med ett nytt jobb sen får vi se vad mer och hur drastiska steg som får tas för att bryta mig loss.
Så mina vänner och alla ni känner, håll i hatten för nu jäklar, nu jäklar nu bär det iväg.. UPP!!
Er trogna OMS