I morse fick jag mitt allra första antagningsbesked från ett förlag – och jag blev superglad! Jag kände mig bekräftad, exalterad, och tänkte att ”nu händer det – min bok ska bli utgiven!”
Men sen såg jag prislappen – och insåg att det inte var jag som blivit antagen av förlaget, utan deras affärsmodell som antagit mig…”
Men… ju mer jag läste, desto mer förändrades känslan.
Erbjudandet kom från ett hybridförlag – vilket, för den som inte är insatt, betyder ungefär:
📦 ”Du betalar för produktionen själv, står för risken, och vi hjälper till lite – men tar ändå en del av vinsten.”
Kort sagt:
✅ Jag gör jobbet.
✅ Jag står för kostnaden.
✅ Jag riskerar till och med att tappa vissa rättigheter (lite överdrivet kanske – men ändå).
Och vad får jag? Tja… det undrar jag också, om jag ska vara helt ärlig.
Enligt en granskning från SVT är det bara 4 av 26 hybridförfattare som faktiskt går med vinst.
Så min stora glädje blev… ganska kortlivad.
Men ändå.
Det är ett steg. Någon nådde avtryckaren.
Och vem vet – kanske blir jag en av de där fyra.
Eller kanske är det här helt enkelt en viktig lärdom på vägen.
Dock om jag ska vara ärlig så tror jag inte ens de har läst min manus, tyvärr.. =(
Er trogna OMS