Mor

God kväll kära ni få som läser mina blogg..

Jag har alltid sagt att jag bloggar endast ut en positiv synvinkel för det är det budskapet jag vill förmedla.. Jag måste dock göra ett litet undantag från denna inställning för hur jag än vrider och vänder detta så kan jag inte få det positivt. Men så är väl livet, hur positiv man än är så finns det en baksida..

1993 kom jag till fosterhem hos ett äldre par Maj-Britt och Ingemar där jag fick ett tryggt hem resten av mitt liv och jag idag kallar dessa fina människor för mor och far. Far (Ingemar) gick bort för 9 år sen men har haft mor (Maj-Britt) i mitt liv sen dess.. De har under åren haft många fosterbarn men jag är den ända som blev en familjemedlem.

I måndags gick min mor bort 86 år gammal.

Även om man inte har en relation där man umgås jätte mycket så har det ändå varit en konstant i mitt liv och det känns väldigt definitivt just nu.. Döden kan ha den effekten.. Precis som det ska vara, döden är en del av vår existens men man tänker inte så mycket på det förrän någon nära går bort.

Det är definitivt, sorgligt, tomt och man saknar den där konstanten.. Mitt liv ändras inte mycket egentligen men känner ändå en ensamhet.. =(

Till mor. Du var en trygg och en konstant påminnare att även fosterbarn kan ha en familj. Tack för allt och hoppas att vart du än är så har du det bra.. Du är saknad.

Din extra son Sandor