Ost

Zoltan är den yngste av oss tre bröder och det skiljer 10 år och 4 månader på mig och honom. Han föddes något år efter vi hade anlänt i Sverige när vi bodde i Figeholm så det borde betyda att han föddes i Oskarshamn 18 januari 1990.

Fram tills vi flyttades till fosterhem så tre år senare så fick jag passa honom en hel del då jag var äldst och minns att jag bl a. cyklade med honom till dagmamman innan jag gick till skolan, då gick jag runt 6-7 e klass.

Runt 1993 så skildes vi dock åt då jag valde att inte flytta hem till mina biologiska föräldrar medan Micke och Zoltan flyttade tillbaka. Vid detta tillfälle så tappade vi kontakten några år ända tills en hemsk tragedi drabbade familjen Kiss och vår mor omkom i en villabrand. Zoltan och Sandor (far) klarade sig med näppe.

Efter denna hemska händelse återfick vi kontakten och har trots olika hem mer eller mindre hållit kontakten sen dess.

Idag bygger denna fantastiska kille superbilar, han har en vacker flickvän, en gullig hund, han är omtyckt av alla och tack vare att han tränar så mycket som han gör så träffar jag honom mer än någonsin på gymmet.

Så lille Zoltan fyllde 30 år i lördags och överraskades av bröder samt närmaste vännerna genom att flickvännen Malin lurade iväg honom på fika och när de kom hem så hade 12 personer gömt sig i badrummet och när han precis sänkte sin gard så rusade vi ut och skrek OST!

Under alla år så har Zoltan skapat ett slagord, ett ord som han ofta och utan någon större anledning eller orsak säger. Varför exakt får ni fråga honom men det har slutat med att idag om någon ska beskriva Zoltan med ett ord så blir det OST!

Jag ska försöka hitta lite bilder på denna stiliga karl men tyvärr så försvann alla bilder på oss som barn i den hemska branden. Sorgligt på många vis. =(

Zoltan & Malin 2017

OMS

Multitasking!

Hoppas allt är bra med er alla.. Min satikens förkylning har varit en tjatig följetång och ser fram emot att säga till er att jag äntligen är fri från skitet men tyvärr är vi fortfarande inte där. Jag är trött på vara trött och snuvig och börjar bli trött på att berätta det för er. Ska försöka bättra mig. Haha

Jag har på gymmet fått ett nytt schema med lite mindre timmar så jag kommer den närmaste tiden inte vara lika mycket på jobbet.  Detta känns lite märkligt då jag sen oktober inte varit på gymmet på 6 dagar, alltså på ca 90 dagar så har jag 6 av dessa inte varit på gymmet. Att vara på jobbet så mycket var mitt val och det har varit en väldig givande tid..

Även om de färre timmarna inte var av val så kom den nya scheman kom ganska lämpligt då jag äntligen mår så pass bättre med min artrit att jag kan börja snickra lite igen och har fått 2-3 projekt som jag när jag inte är på gymmet kan arbeta med.

Ett badrum och en minirenovering av ett kök håller mig sysselsatt. Känns givande tycker jag att åter igen få utlopp för sin kreativitet vilket var en av anledningarna varför jag blev snickare också. Som sjöman får man inget utlopp för det.

Så de närmaste veckorna ska här snickras, receptineras (tror inte det är ett ord men det låter bra), tränas för kung och fosterland samt umgås med nära och kära så klart.

Sen hoppas jag på att ny vänskap ska utvecklas och leda till något positivt för oss båda. Mitt mål är att tillföra något gott i det stora hela. Det där med dela med sig utan att berätta för mycket i samma veva är klurigare än jag trodde..  Haha..  =)

Jag sitter här och kan inte riktigt bestämma mig om mitt sätt att skriva förbryllar folk på ett icke bra sätt eller om ni faktiskt förstår vad jag inte säger. Jag misstänker att ni inte förstår då jag testade denna teori på en av mina bästa vänner och hon fattade inget. Så om hon inte fattade så kommer ni troligvis inte heller göra det.. Attans bananer…

En annan dag så kommer jag kanske kunna berätta men i nuläget får ni försöka tänka som så att jag berättar saker för er som händer i mitt liv på ett sätt som inte nämner specifika personer eller upplevelser.

Detta av flera anledningar. Det ena är att jag i min blogg försöker berätta saker ur ett filosofiskt samt en positiv isch vinkel. Grunden till mitt bloggande ska vara positivism. Livet är självklart inte så enkelt men jag har valt att vara så positiv jag bara kan. Det andra är att allt som händer i mitt liv är inte för alla att veta, jag är inte så fåfäng att jag behöver dela med mig av precis allt.

Med det sagt så hoppas jag att jag inte skrämmer iväg er som tar sig tid för att läsa min blogg med min ärlighet och att ni dessutom ser mitt sätt att skriva som en liten pussel som med tiden kanske kan lösa.

OMS

Positiv utveckling

Vi är nu mitten av januari så vi har inte hunnit långt in på det nya året. Arbetet mot mina mål är på gång och känns faktiskt som det sakna är nu i rörelse igen.

Min mor är sjuk men mår bättre, så sakta men säkert är hon på väg mot det normala igen. Det är inte förrän man är sjuk som man faktiskt börjar uppskatta det normala igen. Vi håller tummarna att det fortsätter mot det.

Jag har haft en väldans förkylning som jag misstänker faktiskt har varit lunginflammation och mitt allmänna välbefinnande har varit nedsatt men känns som att det är nu bara en förkylning igen.

Pga. det så har jag inte kunnat träna som jag vill och har stått still med min viktminskning länge men vid min invägning idag så vägde jag 93,1 vilket är 26,9 kg mindre än utgångspunkten.  Positivt!
Hela min viktnedgång har gått i etapper med 5 kg åt gången, det måste vara min kropps sätt att anpassa sig, jag går ner 5 kg sen trots att jag tränar och äter rätt så tar det allt från veckor till månader innan det händer något igen. Känns ibland helt hopplöst och det gäller att inte ge upp däremellan.

Man kan säkert stressa upp denna procedur men som jag har sagt innan så är detta en livstils förändring och inte en bantningskur vilket visar ju att jag gör framsteg och utvecklas positivt.

Men vad jag är stoltast över är min utveckling inom mina känslors och min sociala kompetens. Jag har börjat lära mig låta mig själv känna saker och sakta men säkert ge utlopp för dem med. Långt kvar så klart men på g!
Idag tisdag har jag besegrat en av mina största hinder inom detta och gjort något som jag inte har gjort på många, många år. Vad exakt det är vill jag inte berätta men kan säga att jag hellre brottas med en hungrig argsint björn nästa gång. Haha   Positivt!

Nu är ni säkert jättenyfikna och jag en dag kanske blir öppen nog att jag faktiskt berättar men där är vi inte än. Trots min kommentar om björnen var detta en jätte positiv utveckling för mig och ser nyfiket på vad framtiden kommer utvisa.

Som jag säger till våra medlemmar på gymmet, ett problem åt gången!   

Jag hoppas att ni också jobbar mot era nyårslöften och siktar som jag på stora saker 2020!!!

Mvh  OMS

Wallenius

Jag kommer sakta men säkert bygga vidare på min webbsida och kommer efterhand skriva mer och mer om mina upplevelser både från förr till nu och har nu skrivit lite mer om mitt första jobb som styrman. Detta tillhör inte bloggandet direkt men har ändå valt att lägga ut det här med så ni kan läsa lite om det med..

På Wallenius började direkt efter skolan och var styrman i ca 3 år, under den tiden seglade jag jorden runt flera gånger och såg allt man kunde se från haven sett. Jag kan också skryta med att jag under den tiden såg frihetsgudinnan 9 gånger men har aldrig varit i New York.
Jag har seglat genom Panama och Suezkanalen vilket bara dessa var ett äventyr i sig och jag har även besökt alla världsdelar under min tid här.

Min längsta sjöresa var på 21 dagar vilket är väldigt ovanligt i dagens trafik. Resan gick från Persiska viken och ner om Sydafrika och upp till Las Palmas där vi fick mönstra av.

När man jobbade så här så jobbade man 1:1 system vilket innebar att om jag jobbade 3 månader så var jag ledig i 3 månader. Nackdelen var att varje gång man skulle mönstra av eller på så fick man resa dit fartyget befann sig just då. Jag fick pga. detta flera gånger flyga hem från Brisbane i Australien vilket var en låååång resa hem.

På Wallenius så transporterar man bilar jorden runt, på vår fartyg kunde man på de 13 däcken lasta 8500 bilar som sen åkte jorden runt. Man lastade europiska bilar i Europa och England och transporterade till Asien med massa stopp under vägen och i Asien lastade med asiatiska bilarna och tog med sig till Europa. Runt och runt det gick.

En upplevelse som är värt att nämna är när vi passerat Panamakanalen och tog sikte på Korea och under vår långa resa över Stilla havet upplevde jag det absolut vackraste mest fantastiska upplevelse jag någonsin varit med om än så länge. Vi såg också Hawai och Tahiti under denna resa.

Tänk er att vara på fartyg mitt ute på stilla havet helt ensam, den närmaste fartygen minst en vecka bort och när man gick ut på däck en molnfri natt och den klara stjärnhimmeln täckte från horisont till horisont. Helt magiskt, jag hoppas och önskar att jag kommer få uppleva det igen.

Det var nog denna ögonblick som gjorde att jag blev fascinerad av rymden och space bilder. Man på ett obeskrivligt vis sätter en själv i perspektiv tycker jag.

Biologi

För lååång tid sedan föddes jag i ett land, ett land som idag är nästan bara ett minne blott. Jag föddes i en stad i nord västra Ungern som heter Györ. Mina föräldrarna heter Sandor och Maria, i Ungern döper man sitt första barn efter föräldrarna, varav namnet Sandor.

Vi bodde i ett slitet hus med skotthål i sen krigen och jag minns även namnet på skolan jag gick till andra klass, skolan hette Tulpanskolan.

Jag minns att jag tillbringade mina helger hos min farmor som bodde på landet, hon hade varken rinnande vatten eller toalett och minns att vi fick hämta vatten i brunnen och hon följde med ut och jagade bort spindlarna i deras utedass. Många trevliga minnen har man från detta ställe.

Jag har två bröder och en av dem heter Micke och är ett år yngre än jag och den andre heter Zoltan och han är 11 år yngre och föddes i Sverige. Zoltan pratar vi om en annan dag. Micke och jag var som alla andra busiga barn med ganska stränga föräldrar vars allmänna barnuppfostran var mer handson så att säga men jag är säker på att det liksom så saker och ting sköttes 35 år sedan i en ganska fattig del av Europa.

En dag 1989 så hade mina föräldrar införskaffat en röd lada (bil) och vi lämnade allt vi kände till och begav oss iväg. Jag minns att vi absolut inte fick berätta för någon att vi skulle åka, en dag var vi bara borta. Vi barn förstod inte varför och vad som höll på hända men tyckte nog att det var spännande med en sån roadtrip.

I vilket fall som så hamnade vi efter ca två dagar i Vejbystrand på flyktingförläggningen KVS där vi tillbringade vårt första år i Sverige. För oss barn var allt detta ett stort äventyr och vi hade absolut inga problem att anpassa oss med nytt språk och allt.

Jag tror att det är väldigt få som förstår vad det innebär att lämna allt med inget annat än hopp att man kommer få det bättre.

Fram till att jag hamnade på foster hem så flyttades vi runt i Sverige och har bott i Figeholm, Habo, Klippan och sist åter tillbaka i Ängelholm.

Av diverse anledingar som gjorde att jag hamnade på fosterhem tänker jag inte gå in på och har av samma anledning inte mycket överse för mina biologiska föräldrar och som ni kan förstå så det där med blod är tjockare än vatten tramset köper jag inte alls och VET att det är de personerna som finns där för en som är familj.

Med det sagt så har mina föräldrar Sandor och Maria gjort något som är förmodligen det bästa som har hänt mig, förutom att de gjorde mig så klart och det är att de en dag för 31 år sedan samlade mod, packade in sina två barn 8 och 9 år gamla och lämnade ALLT för att vi alla skulle få ett bättre liv. Det är för deras mod och handlingskraft som ledde till att jag/vi faktiskt är här i Sverige idag. Jag kan omöjligt så länge jag lever kunna vara så tacksam som för det. Om Sandor läser detta så tack kära du. Jag skrev bara Sandor för Maria gick bort för många år sedan. Må hon vila ifred.

Trots allt så är självklart Zoltan och Micke mina bröder och trots att vi är uppväxta på olika håll har vi hållit kontakten. Mer om dessa härliga människor en annan dag.

RL-info
Jag är fortfarande förkyld men har börjat träna lite igen och en stor lycka och lite överaskning så har min blogg idag passerat 2000 visningar.     =) =) =) =)

Vi avslutar dagens inlägg med att ge alla som på ett eller annat vis gjort att man är där man är idag ett stort tack.. Gilla gärna!!

OMS

Grundsten kombinerad med möjlig mål.

Budskaps grundsten enl. UNLESS Saki (OMS)

Enligt min bloggfilosofi har jag börjat utveckla mitt budskap. Detta är ett pågående projekt som under kommande år kommer utvecklas och växa till något jag kommer vara stolt över att jag förmedlat. Jag har nu som jag skrivit i min blogg kommit fram till en av grundstenarna i mitt budskap och det är:

Självinsikt är bra om man är klok nog att göra något bra av det.
För att bli en bättre människa så måste man ju börja med sig själv.

Målet är lite suddigt och svårdefinierad men lutar åt en bättre värld och självklart lycka. Lycka är en flyktig beskrivning som kommer filosoferas över under mitt utforskande av det mänskliga sinnet, mest mitt eget så klart men tanke på att mitt sinne påverkas konstant av era sinnen så vågar jag nog påstå att det är alla våra sinnen, vårt sätt, vårt liv helt enkelt som definierar ordet och sinnesstämningen lycka.

Sen om man tillför lite goda gärningar i mixen så har man gjort världen till en bättre plats också, detta påverkar så klart bara folk i min närhet men man måste ju börja någonstans. Ingen kan göra allt men alla kan göra något filosofi. Låter kanske fånigt men det fungerar!

Jag arbetar på en grafisk bild över detta med så det kommer senare när jag vet hur jag kan förmedla det på mitt sätt.

Lite RL (real life) uppdatering.
Medicinen som jag tar mot min artrit sätter ner mitt immunförsvar och har tack vore det varit jätteförkyld och trött sen julafton och åkte åter igen på en febrig dag i fredags och har vilat sen dess. Tack till Kimmie som ryckte in på gymmet. Ber om ursäkt om jag varit trött och lite grinig på jobbet. Knaprar C-vitamin för kung och fosterland och vilat allt jag kan så det borde snart bli bättre. =(

Jag har sen jag jobbade på Lindab för 20 år sen inte haft något jobb där man sjukskriver sig från och har väldigt svårt att vara stilla nog och har haft en märklig känsla av att vara dödstrött och klättra på väggarna samtidigt, hoppas på att jag snart mår bättre snart så jag kan komma igång med min träning igen vilket jag saknar väldigt. Träningen är viktig både för kroppen och knoppen. =)

Nyårslöften.

Gott nytt år alla.

Några nyårslöften blev det inga då det är oftast mycket snack lite action dessutom sov jag vid midnatt men satte mig ändå efteråt med en tanke eller två och utarbetade en plan för 2020. Låter lite mer organiserat och genomtänkt kan man ju tycka.

Och för att inte avvika från resten av svenska folket alltför mycket så ingår de vanligaste nyårslöften i min ”plan” också men tack vare detta nerskriva konkreta hugget i sten bevis så har jag då lite press på mig att faktiskt prestera något och kan därför kan min ”plan” inte försvinna i tomma intet som för alla andra.

1. Gå ner i vikt! Började på 120kg väger idag 95kg. Mål 85 kg
2. Bygga upp kondition. Mål: Orka med de andra som intervall tränar på gymmet.
3. Bygga lite fansy pantsy muskler. Inte för jag behöver dessa men det ser bra ut!
4. Få rätt på min ekonomi. (Artrit och egenföretagare går inte bra ihop =( )
5. Träffa den rätta! Ingen press men jag har väntat i hela mitt liv på träffa henne: Haha
6. Resa. Nu när man inte reser i jobbet längre är det åter igen lockande med lite tropisk paradis.

Behöver inte exakt i den ordningen men dock 6 viktiga delmål.

Och nu till det absolut svåraste löftet och grundstenen i mitt 2020. Jag vill leva livet!!! Inte bara finnas till liksom. Jag vill leva, jag vill älska, jag vill njuta, jag vill inte oroa mig, jag vill se varje dag som en gåva, nu låter jag säkert lite religiös men det är jag inte, men har kanske mer och mer börjat inse magnituden av vad livet är, vad det kan erbjuda och framförallt vad det kan ge.

Jag tror faktiskt att jag har klurat ut en liten del av mitt budskaps filosofi. Som jag försökt förmedla så är mitt budskap något som vi tillsammans kommer upptäcka genom mina erfarenheter och jag har nu upptäckt en liten men viktig del i det hela och det är

Självinsikt är bra om man är klok nog att göra något bra av det.

Många tänker nu självinsikt det har jag massor (ni själva alltså inte jag Sandor) av men jag är övertygad om att det är väldigt få av oss som faktiskt gör något av det då få av oss är självkritiska nog och kan överblicka vad man har gjort, hur man borde ha gjort och hur man gör rätt nästa gång. Detta är mycket svårare än det låter.

För att statuera ett gott exempel även om jag målar upp lite sämre sidor av mig så är det ju trots allt ett måste om man ska leva efter min egen filosofi och kommer nu ge er tre exempel på hur jag gjorde fel och vad jag gjorde för att göra det rättare:

1. Strunta i vad man äter och spela data istället för träna leder till att man en dag väger 120 kg och blir andfådd av knuta skorna. Allmänt väldigt korkad inställning som inte leder någonting bra!
Ät mer protein mindre kolhydrater och träna så mycket man bara orkar så kommer det bli bättre. Det är måste bli en livsstil inte bantningskur!

2. Om man isolerar sig från omvärlden och ”känslor” kommer man aldrig hitta den rätta.
Man tar jobb på gymmet och tvingar sig själv utanför sin komfortzon och börjar äntligen känna och träffa männinskor.

3. Blunda för sin dåliga ekonomi i hopp att man blir frisk och har massor med jobb.
Man accepterar att man är sjuk och anpassar livet enligt det och inte enligt vad det hade kunnat vara.

Jag vet, jag vill & jag ska!!!! OMS

2019

God fortsättning & gott nytt år.

År 2019 är ett år jag kommer minnas länge.
Det har hänt mycket detta år både positiva saker som jobbet på STC där jag träffat så mycket nya människor och växt som person rent psykiskt och känslomässigt talat då jag som fysiskt faktiskt har tappat 25 kg har 10-15kg kvar men det går framåt. För varje kg jag förlorar växer mitt självförtroende och jag mår självklar så mycket bättre än innan..

Bloggen har blivit en portal för positivet och ett budskap om gott här i mitt liv som jag också är lite stolt över. Om inget annat känns detta så i alla fall för mig.

Av årets få nackdelar är att jag fått psoriasis artrit men det känns ändå positivt att jag fått en diagnos och behandling för det.

I mellandagarna har jag varit dunder förkyld men har troget jobbat ändå, hoppas jag inte smittat allt för många då mina dagar har bara varit jobba och sova.

Idag har vi haft lite Happening på STC där vi har haft lite pass utöver det vanliga och det firades med disco lampor, Pommac, salta pinnar tävlingar och lotteri. Och finklädda var vi!

Kvällen tillbringades med Anci & Alvin där vi gick upp vars 5 kg av all mat och annat gött vi proppade i oss. Förkylningen har jag dock kvar och var för trött för att vara uppe till midnatt och avslutar detta fantastiska år med att skriva några rader till er.

Tack och stort kram till er alla som förgyllde mitt liv det lilla extra.

Med det sagt så önskar jag er alla ett Gott Nytt År så ser jag fram emot vad för nya äventyr som väntar oss alla 2020.

Vi ses och hörs snart..         OMS 2019

Sandor & Anne på STC

Några visdomsord på vägen:

Idag är den första dagen resten av ditt liv!

Det enda man kommer ångra är det man inte har gjort!

Så med andra ord.. Lev kära du lev..

Mellandags tankar

God fortsättning kära läsare.

För mig som alla andra”vuxna” är det fullt upp vilket jag absolut inget har emot då jag hann både jobba, träna, hoppa in för tomten då han hade problem att hinna med alla snälla barn samt hälsa på en god vän på sjukhuset innan jag begav mig hemåt för att fira jul som alla andra. Jag är i allmänhet dålig på ge paket då jag hellre ger upplevelser och hjälp så fort tillfälle ges. Tycker det känns mer givande liksom än en pryl som glöms inom en kort tid. Trots jag inte hade köpt några paket fick jag en superfin lasermojäng av Anci och hennes familj och en dunder förkylning!
Förkylningen fick jag inte av någon speciell så det ska inte Anci ha skulden för men har trots det varit nerbäddad sen i julafton kväll. Det är inte ofta jag märker av feber men denna gång blev jag utslagen. Nu har jag vilat för kung och fosterland och proppat i mig så mycket vitaminer jag bara kunnat.  Jag har avancerat från sängen till datorn i alla fall  =)

En extra stor kram till Martin, Emy, Anita, Kalle, Inger och Tommy som stöttade mig lite extra nu under julen. Det betyder mycket. Tack för ni finns.

Annandag jul så är det annars jultradition sen många år att samla familjen och äta lutfisk hos Tommy och Inger men det fick jag tyvärr avboka. En extra julhälsning till er.

En liten tanke/julönskning vill jag också ge till de som pga. hälsoproblem inte kunde fira jul med sina nära och kära. Vi önskar inget annat än ni ska piggna till och allt återgå till det vanliga. Ibland känns det som hela livet är mot en men så är det inte! Det är bara en liten bump på motorvägen. Finns säkert en mycket finare metafor för detta men jag är för trött på klura ut en den. Var positiv så och glöm inte äta så kommer det bli bättre det är jag helt säker på!

Och var inte oroliga för mig för jag e troget tillbaka på gymmet och håller ställningarna trots min nedsatta hälsa. Det som inte dödar härdar, säger de inte så?? Hoppas de har rätt.. Host host..

Bilden har Anci hjälpt mig med och inspirationen är från Spock.

Handtecknet visar Lev länge och väl. Vilket är ett positivt budskap. =)

OMS

Tomtefan.. =)

Jag själv gillar inte tomten då han både skrämde livet ur mig nästan när jag var ca 13 år gammal och många år efter hade han glömt sina läsglasögon på nordpolen och när han då halvblint försökte läsa på mina paket så blev det Sandra istället Sandor. Denna händelse är många år sedan och ändå så får Sandra fortfarande får paket. Haha

Julen ska vara magisk särskilt för barn men jag tycker det blir svårare och svårare att få till en julkänsla i allmänhet. Kanske är det vädret som är mörkt och daskigt istället för ljust och glittrigt.

Trots det så ska vi ju se positivt på det hela och önska allt och alla det absolut bästa vi kan. Så därför önskar jag självklar er alla en God Jul..

Stora kramar till er från tomten på STC.. OMS =)